Warning: mysql_num_rows() expects parameter 1 to be resource, boolean given in /nfs/c07/h03/mnt/107409/domains/reshabar.com/html/inc/logic/reportage.php on line 165
Reshabar | Reportage | Luxemburg
Luxemburg

Luxemburg

Trista bankpalats, EU-byråkrater och schlagerlåtar med töntvarning. Det är inte konstigt att Luxemburg fått stämpeln "bonjour tristesse" på sig. Det är lite orättvist. På sina håll är det lilla välmående landet som ett bättre stilleben - vackert och innehållsrikt.

Det är bara att erkänna: Mina kunskaper i luxemburgiana har i stort inskränkt sig till att landets huvudstad också heter Luxemburg, att kunna sjunga refrängen i "Var finns han - min greve utav Luxemburg?", som Ann Louise Hanson gladtrallade till för ack så länge sedan, samt att framföra "Après toi", den smöriga balladen som Vicky Leandros sjöng på franska med en sådan vibrerande röst att hon bidrog till att Luxemburg vann Eurovisionsschlagerfinalen det året. Tro mig, med de kunskaperna vinner man inga stora segrar. Eller ens stilpoäng.

När jag kom hit första gången "på riktigt", det vill säga utan att svischa igenom landet nattetid på någon av motorvägarna som leder till och från grannländerna Tyskland, Frankrike eller Belgien, började jag ifrågasätta min totala okunskap om Luxemburg.

För det första är det väldigt grönt. På en yta som inte tar mer än en och en halv timme att bila igenom, eller som är knappt nio mil från norr till söder, och drygt fem mil från väster till öster, är en tredjedel främst täckt av skog. Jag som i min enfald inbillat mig att landet i det närmaste var asfalterat i all världens väderstreck.

Sedan kom nästa överraskning. Att resa omkring i storhertigdömet är som att vistas i ett pussel på tiotusen bitar, där den färdiga bilden visar sagoslott från medeltiden, lövsalsliknande bokskogar, vinodlingar, floddalar, små byar, åkrar och bondgårdar i ett landskap med mjuka, kulliga linjer. Lite småromantiskt sådär.

Rent geografiskt är Luxemburg indelat i fem regioner. Ardennerna, eller Eisléck som det också står på kartorna, är det lätt yppiga landskapet i norr. Hit kommer inte bara luxemburgarna själva för att ägna sig åt exempelvis segling, paddling, kajaking och vandring. Tyskar, belgare och fransmän har sedan länge upptäckt att Ardennerna är en grön lunga och far hit för att mjuksporta lite i den tillbakalutade atmosfären. Eller så dräller de omkring lite planlöst i något av alla slott som finns här. Slottet Vianden, som började byggas någon gång på 1000-talet, är förresten en bild som gör att tiotusenbitarspusslet blir lättare att få ordning på. Att slottet räknas till ett av Europas märkligaste byggnadsfenomen är för övrigt helt i sin ordning.

Till avdelningen ny kunskap hör också att Luxemburg har Europas största koncentration av vandringsleder. Femtio mil (!) breder ut sig som ett finmaskigt spindelnät över landet. Berätta det på nästa fest, och du får all annan konversation att tystna.

Smeknamnet på området sydöst om Ardennerna är Lilla Schweiz, men heter egentligen Müllerthal. Djupa raviner, grottor och vattenfall karakteriserar naturen. Samlare på historiska byggnader får dessutom lätt fnatt här - de är många. Besök till exempel den lilla staden Echternach. Här trängs husen från olika tidsepoker. Hyfsat hög vykortsfaktor.

Att Luxemburg har en 45 kilometer lång vinled längs floden Mosel blev ännu en överraskning för mig. I La Moselle, som regionen heter, produceras vita viner av torr hög klass. Vilket kan jämföras med de tyska söta moselvinerna som framställs tvärs över floden. Utöver detta produceras ett stort utbud av cremant, svagt mousserande vin. I blindtest har flera av dem vunnit över sina franska kollegor, något som många luxemburgare är stolta över och gärna berättar.

Från vinodlingsområdet till de sydligaste delarna av landet är det inte långt. Men här skiftar pusslet karaktär. Före detta gruvområden brukar inte ens hamna på vykort. Att Luxemburg under 1900-talet varit en stor stålproducent med egen gruvindustri är sedan ett tjugotal år ett minne blott. Till skillnad från grannländerna hämtade sig nationen dock snabbt från den katastrofen och har utvecklats till ett land med få arbetslösa och Europas högsta inkomster. Framtidens företag i Luxemburg väntas i första hand finnas inom satellit- och elektronikindustrin.

Nej, de som söker sig till de sydligaste delarna av Luxemburg har annat för ögonen. Till landets näst största stad Esch-sur-Alzette reser många för att njuta av alla hus som är byggda i art decostil. Jag hade inte tänkt att skriva att Luxemburg är ett stort litet land, men det är svårt att låta bli. Luxemburgarna själva har naturligtvis hittat ett eget förhållningssätt till fosterlandet. De säger att storleken inte har med ytan att göra, den kommer inifrån. Tänkvärt.

Att Luxemburg har drygt 400.000 invånare, varav 37 procent är invandrare, visste jag naturligtvis inte heller. Lika lite som att det gör landet till ett av de invandrartätaste i Europa. Fast det går inte att påstå att det syns i gatubilden precis. De stora invandrargrupperna kommer från Portugal och Italien, och återfinns vanligen i servicenäringen. Där finns också den stora skara fransmän och belgare som pendlar över gränserna varje dag för att även de arbeta inom hotell och restaurang.

Luxemburgarna själva har vid sidan av jordbruk, vinodlande och skogsbruk haft fullt upp med att bygga Luxemburg till den tredje EU-huvudstaden tillsammans med Strasbourg och Bryssel. Ja, och placera landet på den finansiella kartan. Vilket de har lyckats med. Idag finns över 200 internationella banker i landet, och närmare 18.000 banktjänstemän. Men de som arbetar i Kirchberg, där hela EU-administrationen ryms, gör det inte i någon särskilt stimulerande miljö. Området har karisma som en fågelholk i betong.

Själva huvudstaden Luxemburg sträcker ut sig på båda sidor om en brant, halvmåneformad ravin. Historiskt sett har stan varit en mycket stark befästning, ansedd som Europas Gibraltar.

I Luxemburg är pusselfaktorn hög, men vykortsfaktorn är om möjligt bättre. Vilket får mig att tänka på talesättet att det genom många vackra städer rinner en flod, men genom Luxemburg flyter det pengar. Uppmärksamhetsvärdet på stan har dessutom höjts avsevärt sedan den 1994 blev förklarad som ett världsarv av UNESCO.

Missa för all del inte Stadsmuseet, en påkostad skönhet som rymmer en av världens största hissar. Hissen påminner om en rörlig enrummare utan kök, men med perspektivfönster och en utsikt över huvudstaden som den mest kräsne borde kunna stå ut med.

Apropå pengar så är det många som tror att Luxemburg är ett skatteparadis. Fel, fel, fel. Här uppmuntras företagsamhet bland annat med förmåner. De som bor här kan räkna med en skatt på 16-30 procent. Å andra sidan betalar man 10-15 procent av sjukvårdsavgifterna ur den egna plånboken. Och ju fler barn, desto gladare ekonomi, skulle man kunna säga. Att ha barn ger nämligen kraftiga avdrag.

Att försöka fånga in middags- och vindofterna i Luxemburg är en hobby som har många utövare. Tänk bara att följa en doft som smitit ut ur något av alla restaurangkök - kanske tar den dig till någon av de många Michelinstjärnade krogarna som finns i landet. Eller så lockas du till en restaurang där nationalrätten kokt fläskkött i mörk sås med bönor, serveras. För övrigt är maten ofta franskinspirerad, och serveras i tyska, det vill säga stora, portioner. Man blir med andra ord mätt.

Är du i Luxemburg på en söndag, och tänker äta på restaurang är det klokt att reservera ett bord. Söndagar är den stora uteätardagen, och då samlas flera generationer luxemburgare kring matborden. Men räkna inte med att förstå ett ord av vad de pratar om. Luxemburgska, eller lëtzebuergesch, låter inte som något annat.

Tro mig, hade Vicki Leandros sjungit "Après toi" på lëtzebuergesch hade vi aldrig fått höra "Luxemburg - ten points, Luxembourg - dix points" så många gånger.

Text: Atti Soenarso
Foto: Luxembourg Tourist Office - London

Fler reportage

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev. Nyheter och specialer varje månad.